fredag 23 november 2007

Full och sur

(Skriven 11 jun 2002)

Natten till söndagen förra veckan, eller natten innan matchen mot England, alltså den natt mellan lördagen den första juni och söndagen den andra juni (bara för att tydliggöra vilken natt det var, för det spelar visst roll enligt en gnällig person), vaknade jag av att telefonen ringde.
Famlade efter luren och fick ur mig ett nyvaket ”heeej?”

En kompis (K), hävde ur sig ett: ”ööööööööhhhhhhhhh......!!” och lät som om han hade struma. ”Jag väckte dig inte va?”
Jag (J): ”Nädå, inte alls...” (spydigt) ”Så vad har du gjort fram tills nu då?”

K: ”Druckit alkohol”, sa han korthugget med den väldigt mörka och entoniga röst han hade för tillfället och lät lite smått irriterad.

Vad tänkte jag på egentligen? Det var väl klart att HAN blev irriterad och sur när jag frågade vad han gjort när det var HAN som ringde och väckte MIG halvfem på morgonen.
Jag älskar logik.

K: ”A, just det... det var en kille som var redo att snitta mig om jag smekte hans pung. Men det är en lång historia.”
J: ”Jahaaa?? Oooookej...” Tänkte att det var säkrast att inte fråga något överhuvudtaget för han var rätt oberäknelig då.
K: ”Det är så jävla jobbigt nu alltså, jag får bara sova kanske fem timmar för sen ska jag sticka till några och titta på fotboll.”
J: ”Jaha. Usch då”, sa jag apatiskt och helt utan medkänsla.
K: ”Nä, om vi skulle ta och sova vidare...”
J: ”Men du har väl inte sovit än?”
K: ”Aha, ska du vara så här petig hela livet eller?” sa han och lät inte alls glad.
Riktigt sur faktiskt.
Allt vad ironi och sarkasm hette var som bortblåst.
Ungefär här kändes det som att om jag hade varit hos honom just då skulle det inte vara helt osannolikt att jag skulle befinna mig på, tja, kanske åtta olika platser samtidigt.
I svarta sopsäckar.
J: ”Ja, jag hade tänkt det”, svarade jag och nu lät jag kanske inte heller så glad. Fast jag vet inte riktigt. Och inte har jag något pålitligt vittne heller då denne var full och knappt minns att han ringt överhuvudtaget.
Så det står mitt ord mot, ja, mitt.
K: ”Jaha, ja efter att jag lagt på kommer jag aldrig att ringa dig mer.” Han var fortfarande sur, om möjligt ännu surare, och menade verkligen vad han sa.
J: ”Vad BRA, då var det problemet löst.” replikerade jag med ovänlig ton.
K: ”Mmm, hejdå.”
J: ”Gonatt?” försökte jag lite snällt.
K: ”HEJ DÅ.”

*klick*

Hmmm... Undrar varför han är singel?


söndag 11 november 2007

Når inte fågelskiten

(Skriven 19 maj 2002)

Fick en trevlig överraskning en morgon för några dagar sen.

En, eller kanske två, fåglar hade utfört sina behov på mitt fönster. Kul.
Som om det inte räckte med att jag skulle jobba också.

Skulle inte ha stört mig så mycket om jag inte hade haft världens mest opraktiska fönster som inte går att tvätta på utsidan då det är ledat högst upp och öppnas utåt. Funderade på om jag skulle kunna nå brottsplatsen om jag vek ut mig (ja, jag vet hur det där lät, men orkar inte omformulera mig) genom balkongdörren (har en fransk balkong) som inte sitter särdeles långt från det attackerade fönstret.
Det gick inte.
Jag får helt enkelt gå upp till den som bor ovanför mig och fråga lite vänligt om jag månne kan få hänga ut genom hans/hennes fönster och om då denne person har lust att hålla mig i fötterna medans jag sanerar. Kanske är enklast att vänta på ett inte alltför ovanligt fenomen i den här stan, nämligen horisontellt regn.

Suck. Kunde inte fågeln ha flugit in och gjort det den gjorde på insidan istället?

onsdag 24 oktober 2007

Dröm: pingviner, bönor och stup

(Skriven 3 maj 2002)

Hade en konstig dröm för många år sen som har etsat sig fast i mitt minne. Drömmen lyder som följer:


Tänk dig en stor platå med en bredd på kanske 100 meter som avslutas med stup på båda sidor. På varje kant, ca två meter från stupet, stod människor respektive pingviner och kastade bönor på varandra. Om en böna hamnade en halvmeter från en pingvin/människa föll denne handlöst ner med ryggen före och landade i överdimensionerade stekpannor vars handtag hölls av jättar av något slag.

Jag fick en böna för nära mig och föll och föll och föll... jäklar vad det sög i magen. Vaknade av att jag låg med armar och ben utsträckta som ett X med suget kvar i magen. Mycket obehagligt.

Drömmar får mig inte helt osökt att tänka på sängar.
Så länge jag kan minnas har min säng varit placerad så att väggen var på min vänstra sida när jag låg på rygg. När det blev outhärdligt varmt om nätterna rullade jag ibland upp mot väggen som var kall och trevlig (den var inte isolerad plus att det fanns en vind bakom, därav kall vägg), och när väckarklockan började med sitt enerverande pippippippip... pippipippip... PIPPIPPIPPIP!!!!!!! på morgonen slängde jag ner vänsterarmen i riktning mot tortyrkällan för att få tyst på eländet.

När jag flyttade hemifrån blev det så att jag hade väggen på höger sida om mig när jag låg på rygg. Innan jag vande mig vid detta Nya Okända resulterade det i att jag var nära att flyga ur sängen några gånger och vränga min stackars vänsterarm i väggen.

Saker och ting under uppväxten sätter minsann sina spår.

söndag 21 oktober 2007

Djungelvrål

(Skriven 30 apr 2002)

Har en kompis som får diverse infall då och då.


Vid några tillfällen när vi suttit bredvid varann på föreläsningar har han tittat lurigt på mig, lutat sig riktigt nära och väst: ”jag vill bita dig i armen!” och studsat lite på stolen förtjust skrockandes. Hans beteende besvaras med en underlig blick och diskret tillbakadragande.

Varje rast lufsade han till godisautomaten för att köpa djungelvrål.

Alltid djungelvrål.

På föreläsningen satt han sedan och studerade koncentrerat varje godisbit innan han åt upp den. Efter ett tag kröp det fram varför han gjorde just detta.
En apa var avbildad på djungelvrålpåsen, och han hade noterat att godisarna var formade som diverse djur såsom giraffer, zebror o.d., inga apor alls.

Detta förbryllade min kamrat, så han ringde helt enkelt till djungelvråls kundtjänst och frågade.
I vissa delar av världen svälter folk ihjäl, vi har våra problem, de har deras.
Växeltjejen kopplade honom till chefen som satt i Danmark, min kompis framförde sitt ärende och chefen sa att han skulle kolla upp det hela och bad honom återkomma.

Han återkom och det visade sig att en del av stansarna till figurerna var lite defekta. Senare lade han märke till att på ZOO-påsarna fanns det giraff, apa, zebra och tiger avbildade (tack Niko och DVDForum.nu), men figurerna i påsen var bara apor. Min kompis tyckte då att de kunde väl byta stansar med varandra.

Så bra att det finns någon som rättar till felen här i världen.

Överkurs:http://www.dvdforum.nu/forum/index.asp?actio...

Det finns de som tar det där med vilka-djur-finns-på-ZOO-askarna-frågan lite för seriöst...

måndag 15 oktober 2007

Hink

(Skriven 22 apr 2002)

Vaknade i fredags morse av att telefonen ringde. Tittade på klockan: 8:15. I mitt stilla sinne förbannade jag direkt en viss person som ringer på både möjliga och omöjliga tider på dygnet. Fast det visade sig vara min kära vän från Stockholm.

- Mmmm.... haaallååå? (väldigt skrapig och trasig röst)
- Hej, du har portkod, eller hur?
- Öh.. jaaa??
- Vad har du för kod då?
- xxxx, hurså???
- Nä, ingen anledning.. ehm.. eller.. fan vad svårt det var att få tag på din kod, var tvungen att ringa dig. Suckar... jaha, det här blev inte så lätt att hålla hemligt, bla bla bla...
- Öhö??
- Alltså jag står inte utanför din dörr eller nåt...
- Nä, jag fattar det, står ju att du ringer från Sthlm så...
- Jaja, nä men, eh... gonatt då.. hej då.
- Hej...
Hon lade på.

Jag var konfunderad i några sekunder och somnade sen om bara för att vakna 20 minuter senare trött som stryk. Släpade mig till jobbet och funderade på vad för slags jävelskap hon hittat på.
När jag kom hem tänkte jag ringa och fråga ut henne. Hann inte det innan det knackade på dörren, öppnade och där stod en man med en Stor blombukett i handen. Stod ”tack för hjälpen med matten” på lappen i blommorna. (jag har alltså hjälpt henne med matten ganska mycket). Gulle henne :)

Har ingen vas i min ägo så min röda skurhink får vara stand-in
.

onsdag 26 september 2007

Dialog + dumkänsla

(Skriven 9 apr 2002)

Pratade i telefon med en kompis tidigare idag. Hon skulle berätta en sak.

Urdrag ur samtalet:(K=kompis, J=jag)
K: jag vet inte vart ska jag börja riktigt...
J: från början?
K: vart är början?
J: i mitten.

------------------------------------

Var duktig och tränade idag. Skulle dra mitt träningskort i spärren, men det funkade inte.
Försökte tre gånger.
Sen svor jag och gick och frågade vad det var för fel

.-Mitt kort funkar inte.
Killen bakom disken tittar på mig och säger:
-Ja, det kan ju bero på att det där är ditt Chalmerskort...
-Eh..... jo... eh... hrm....tack...Gick fort därifrån.

onsdag 5 september 2007

Sura kommentarer

(Skriven 22 mar 2002)

I väntan på jobb slavar nu min käre bror som lärarvikarie på ett mellanstadie. Inte hans högsta dröm precis och ungarna går det inte att få nån ordning på, så han har kläckt ur sig åtminstone två sura saker som jag härmed skall återge:


Häromdan fick han hålla i en musiklektion trots att han inte kan ta en ton och inte kan spela nåt instrument. Detta är då vad han säger:
-ok, jag tycker vi gör så här: jag stör inte er om inte ni stör mig. Ni får göra vad ni vill så sitter jag här och tjänar pengar.
Majoriteten av klassen gick hem.
Fyra stycken var kvar och spelade på nån gitarr.

En unge kom försent till en lektion av den anledningen att han hade varit hos tandläkaren. Han sa att han hade fått en spruta så det var svårt att prata. Då säger brodern:
-Kan du säga vad du fick för något så kan jag ge det till resten av klassen?

En kompis frågade mig om han vill ha kvar jobbet. Ja, man kan ju undra...Inte ens jag skulle säga det där som han sagt (hmm.. tja, man vet ju aldrig), har ju i och för sig sagt både det ena och det andra... men men.. ligger väl i släkten.

måndag 13 augusti 2007

Samlaren

(Skriven 25 feb 2002)

”Det finns en man som bor i ett hus i skogen. Längs väggarna står staplar med gamla tidningar från 1920-talet och fram till 1988. Det året slutade han att läsa tidningen. Han kunde inte slänga någonting. Därför är hela huset fyllt med tidningar och böcker. Endast en smal gång leder in till köket där han bor och ser på TV.
Mannen har varit matematikprofessor och skrivit läroböcker. När hans bok togs bort ur undervisningen bad han att få alla exemlar skickade till sig. Ett ASG-bud kom med 100 lådor.
Bokstaplarna når upp till taket.
I köket står TV:n. Det är en svartvit TV från 1976. Han tittar bara på fotboll, men är egentligen inte intresserad. Han antecknar resultaten i sina journaler: 1-1, 2-1, 0-0, 3-2, 3-1... sida upp och sida ner.
Anteckningsböckerna är blå.
Han spelar tärning varje natt och skriver ner resultaten i sina röda anteckningsböcker. Färgerna bleknar. Blocken förvaras i kartonger staplade på varandra.
Luften är unken.
Ibland går han ut. Sätter sig på en bänk i parken. Sen går han hem igen för att se på TV. Ibland saknar han tidningen men väldigt sällan. Han funderar på att börja läsa de gamla tidningarna systematiskt, men först måste han se alla fotbollsmatcher.
Tiden går och det blir sommar. Mannen dör i augusti.
Det går inte att ta sig in i huset längre. Staplarna täcker för den smala gången. TV:n står på i köket.”

fredag 3 augusti 2007

Min video har blivit våldtagen....

(Skriven 3 feb 2002)

....av en ovanligt våldsamt dålig film: Sånger från andra våningen. Sämre film får man leta efter. Så fruktansvärt långsam, konstig och långtråkig. Totalt kanske 30 repliker i hela filmen som de envisades med att upprepa.

"Älskad är den som sätter sig" "min son har skrivit dikter så han blivit snurrig!"
Den har tydligen vunnit fem guldbaggar. Förstår inte.
När filmen efter en hel evighet äntligen var slut kändes det som om jag hade börjat se den igår. Enligt klockan hade det bara gått en timme och trettio minuter. En känsla som kan liknas vid bakfylla inställde sig.
Fast jag kan ju trösta mig med att så här tråkigt kommer jag aldrig någonsin ha i hela mitt liv, eller nåt.Uppgift jag gett mig själv: förtäng.
Måste rengöra min video, den har blivit våldtagen.

måndag 30 juli 2007

Mor min vet inte vad jag heter

(Skriven 6 jan 2002)

Mamma: Per...äh...Tor..nej..Silja, kan du... [insätt valfri syssla]

Jag: Silja heter jag. (säges med en djup suck)
Mamma: haha, ja jag vet... men jag glömmer...vet inte varför, haha!.

Under julen hälsade min moster o hennes man på. Då fick jag heta Minna. (min kusin).

Min faster kallar mig ibland för Ronja. Det är deras hund.
Jag får vara glad att de inte kallar mig för nåt kattnamn, Defekten t.ex.

Men det är väl bara en tidsfråga.

tisdag 24 juli 2007

jackass

(Skriven 18 dec 2001)

Sur dag igår...


När jag kom till skolan berättade en kompis att hon kvällen innan var fem centimeter från att förlora fötterna och en halvmeter från att bli avkapad på mitten när en bil körde rätt in i hennes buss. Fattade inte att det hade hänt...Sen så började tentan och den gick inte som den skulle. Var inte helt oväntat men ändå.

Efter den roliga tentan skulle jag hämta ut ett paket på posten. När jag kommer dit står det 70 på köapparaten. På min nummerlapp står det 134. När det var min tur visade det sig att paketet inte fanns där, det låg antagligen på Svenska Mässan, ursäkta att du har fått vänta, kan du komma tillbaka imorgon? Som om jag hade nåt val.

Åkte till brodern, byggde pizza, drack vin o kollade på film. Hade tänkt ut en spårvagn jag skulle ta, men då började Jackass på MTV. (så jävla sjuka de är och så satans kul). Så det blev att jag tog den sista spårvagnen hem. Väl på hållplatsen ropar nån i högtalarna ’ett meddelande från göteborgs spårvägar, vi har för tillfället fel på bla bla bla... och tyvärr kan inga spårvagnar köra i hela Göteborg’. Nämen så trevligt... När de hade fått igång strömmen eller vad det var för fel så meddelade rösten att det skulle bli kraftiga förseningar, ca 40-50 minuter. Ännu trevligare. Fick dock bara vänta en halvtimme sammanlagt.

Idag gick jag till posten, mitt paket ligger fortfarande på Mässan....

Bara fyra dagar kvar till jullovet....

lördag 9 juni 2007

undran

(Skriven 12 dec 2001)

Om det inte fanns nåt som hette temperatur, skulle det vara varmt eller kallt då?

söndag 27 maj 2007

fönsterplacering i skolan

(Skriven 20 okt 2001)

När jag vid blott sju års ålder började skolan lade jag märke till att i varje klassrum är fönstrena alltid placerade på vänster sida när man är vänd mot tavlan.

Varför är det så?
Fröken sa att hålen på pappret skulle vara mot fönstret. Klok som jag var drog jag slutsatsen att alla fönster sitter till vänster för att man ska lära sig ha pappret åt rätt håll. Även de klassrum jag vistas i nuförtiden har fönster på vänster sida. Fast vid det här laget borde alla veta åt vilket håll man ska ha pappershålen.En kompis sa för nån dag sen att det kanske är för att de flesta är högerhänta, och om fönstren sitter till vänster faller ljuset in från rätt håll. Undrar om nåt stämmer.

onsdag 23 maj 2007

Filmrekommendation

(Skriven 22 sep 2001)

Såg ”Requiem for a dream” häromdan med min broder. Fruktansvärt bra. Påträngande. Deprimerande. Bra skådespelare. Gillar såna filmer. Brorsan tyckte att det var jobbigt att se på den, han fick nästan ont fysiskt, levde sig in lite väl mycket tror jag. Tre personer som missbrukar droger. En av dem är även tv-missbrukare och ensam. Lever för när sonen kommer förbi en liten stund. Allt går åt helvete.

Måste ses, så är det bara.

måndag 21 maj 2007

negativa tal

(Skriven 31 maj 2001)

”Om man har en buss med sex passagerare och släpper av åtta, så måste två stycken stiga på för att bussen ska bli tom.”

hemhem

(Skriven 22 maj 2001)

Så, imorgon kl 18:15 (kanske tidigare) är det slut på skolan för den här gången. Åker till ärkehemmet i Arvika i ett par dar…Ska gå barfota på grusvägarna, lägga mig under äppelträdet där det är lagom mycket sol, lagom mycket skugga och läsa nån bok. Ligga och tänka på allt och inget. Kanske en katt eller två tassar förbi och vill bli klappade. Enda man kommer att sakna är musik, föräldrarna har ju bara en gammal skrapig radio vars högtalare havererar efter en kvarts lyssnande. Men man får väl lyssna på tystnaden, inte så ofta det händer…

söndag 20 maj 2007

Lite flum om oändligheten...

(Skriven 10 jan 2001)

Kunde inte somna häromnatten. Låg och läste till två, men var ändå inte trött.

Av någon anledning tänkte jag på ett mattetal min bror hade en gång, där man delade oändligheten med två. Men vad är det för vits med det, för man får ju ändå oändligheten eftersom oändligheten är oändlig. Vad händer då om man delar oändligheten med oändligheten? Jo, man får ett. Men hur stort är då ett i det fallet? Det är ju lätt om man har fem äpplen och delar med fem, för då är ett = ett äpple. Tänkte att då måste ju ett vara lika med det minsta som finns, allså man är nere i atomstorlek.
Blev rätt nöjd tills jag kom på att oändligheten har ju ingen massa, så ett kan inte vara en atom. Kom därför fram till att oändligheten genom oändligheten är lika med 0.Vilken fin slutsats va? Sen somnade jag.

Ja, jag vet att jag är matteskadad, men det blir lätt så.

Har haft den efterlängtade mekaniktentan som gick som jag trodde, nämligen åt helvete.

Det första

Jaha, då ska man väl sälla sig till den stora massan och ha en sån här... blogg.

Har skrivit en hel del på en annan onämnd sida, fast folk ska väl inte tvingas bli medlemmar där bara för att ta del av mina utomordentliga alster.

Så, då är det bara att börja lägga upp det jag har åstadkommit hittills. (Så slipper jag skriva nåt nytt på ett tag).