(Skriven 22 apr 2002)
Vaknade i fredags morse av att telefonen ringde. Tittade på klockan: 8:15. I mitt stilla sinne förbannade jag direkt en viss person som ringer på både möjliga och omöjliga tider på dygnet. Fast det visade sig vara min kära vän från Stockholm.
- Mmmm.... haaallååå? (väldigt skrapig och trasig röst)
- Hej, du har portkod, eller hur?
- Öh.. jaaa??
- Vad har du för kod då?
- xxxx, hurså???
- Nä, ingen anledning.. ehm.. eller.. fan vad svårt det var att få tag på din kod, var tvungen att ringa dig. Suckar... jaha, det här blev inte så lätt att hålla hemligt, bla bla bla...
- Öhö??
- Alltså jag står inte utanför din dörr eller nåt...
- Nä, jag fattar det, står ju att du ringer från Sthlm så...
- Jaja, nä men, eh... gonatt då.. hej då.
- Hej...
Hon lade på.
Jag var konfunderad i några sekunder och somnade sen om bara för att vakna 20 minuter senare trött som stryk. Släpade mig till jobbet och funderade på vad för slags jävelskap hon hittat på.
När jag kom hem tänkte jag ringa och fråga ut henne. Hann inte det innan det knackade på dörren, öppnade och där stod en man med en Stor blombukett i handen. Stod ”tack för hjälpen med matten” på lappen i blommorna. (jag har alltså hjälpt henne med matten ganska mycket). Gulle henne :)
Har ingen vas i min ägo så min röda skurhink får vara stand-in.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar