fönsterplacering i skolan

(Skriven 20 okt 2001)

När jag vid blott sju års ålder började skolan lade jag märke till att i varje klassrum är fönstrena alltid placerade på vänster sida när man är vänd mot tavlan.
Varför är det så?
Fröken sa att hålen på pappret skulle vara mot fönstret. Klok som jag var drog jag slutsatsen att alla fönster sitter till vänster för att man ska lära sig ha pappret åt rätt håll. Även de klassrum jag vistas i nuförtiden har fönster på vänster sida. Fast vid det här laget borde alla veta åt vilket håll man ska ha pappershålen.En kompis sa för nån dag sen att det kanske är för att de flesta är högerhänta, och om fönstren sitter till vänster faller ljuset in från rätt håll. Undrar om nåt stämmer.

Filmrekommendation

(Skriven 22 sep 2001)

Såg ”Requiem for a dream” häromdan med min broder. Fruktansvärt bra. Påträngande. Deprimerande. Bra skådespelare. Gillar såna filmer. Brorsan tyckte att det var jobbigt att se på den, han fick nästan ont fysiskt, levde sig in lite väl mycket tror jag. Tre personer som missbrukar droger. En av dem är även tv-missbrukare och ensam. Lever för när sonen kommer förbi en liten stund. Allt går åt helvete.

Måste ses, så är det bara.

negativa tal

(Skriven 31 maj 2001)

”Om man har en buss med sex passagerare och släpper av åtta, så måste två stycken stiga på för att bussen ska bli tom.”

hemhem

(Skriven 22 maj 2001)

Så, imorgon kl 18:15 (kanske tidigare) är det slut på skolan för den här gången. Åker till ärkehemmet i Arvika i ett par dar…Ska gå barfota på grusvägarna, lägga mig under äppelträdet där det är lagom mycket sol, lagom mycket skugga och läsa nån bok. Ligga och tänka på allt och inget. Kanske en katt eller två tassar förbi och vill bli klappade. Enda man kommer att sakna är musik, föräldrarna har ju bara en gammal skrapig radio vars högtalare havererar efter en kvarts lyssnande. Men man får väl lyssna på tystnaden, inte så ofta det händer…

Lite flum om oändligheten...

(Skriven 10 jan 2001)

Kunde inte somna häromnatten. Låg och läste till två, men var ändå inte trött.
Av någon anledning tänkte jag på ett mattetal min bror hade en gång, där man delade oändligheten med två. Men vad är det för vits med det, för man får ju ändå oändligheten eftersom oändligheten är oändlig. Vad händer då om man delar oändligheten med oändligheten? Jo, man får ett. Men hur stort är då ett i det fallet? Det är ju lätt om man har fem äpplen och delar med fem, för då är ett = ett äpple. Tänkte att då måste ju ett vara lika med det minsta som finns, allså man är nere i atomstorlek.
Blev rätt nöjd tills jag kom på att oändligheten har ju ingen massa, så ett kan inte vara en atom. Kom därför fram till att oändligheten genom oändligheten är lika med 0.Vilken fin slutsats va? Sen somnade jag.

Ja, jag vet att jag är matteskadad, men det blir lätt så.

Har haft den efterlängtade mekaniktentan som gick som jag trodde, nämligen åt helvete.

Det första

Jaha, då ska man väl sälla sig till den stora massan och ha en sån här... blogg.

Har skrivit en hel del på en annan onämnd sida, fast folk ska väl inte tvingas bli medlemmar där bara för att ta del av mina utomordentliga alster.

Så, då är det bara att börja lägga upp det jag har åstadkommit hittills. (Så slipper jag skriva nåt nytt på ett tag).