Dumkänsla (igen)

(Skriven 17 aug 2002)

Återigen har jag lyckats med konststycket att göra bort mig sådär lite lagom, i det här fallet skonsamt. Händer väl lite för ofta kanske, men det blir ju desto roligare för omgivningen, och det kan jag väl bjuda på. (Som om jag har nåt val).

En vän till mig, som inte heller är smidigheten personifierad, fällde en gång kommentaren ”...men det var ju inte så farligt ändå. Alltid när jag gör bort mig tänker jag: jaja, vad jag än gör så blir jag aldrig värre än Silja i alla fall!” Det var ju... ja jag vet inte.
Hennes kille sa till henne häromdan: ”egentligen är du väldigt intelligent men du döljer det fruktansvärt bra” Ha, där fick hon.
Nåja.
Nu ska jag komma till saken.

Telefonen ringde häromdan, kikade på nummerpresentatören och såg att det var min bror. När jag vet vem det är som ringer så svarar jag sällan på ett vad som anses normalt sätt.
Den här gången blev det att jag glatt svarade ”[frrrrrrr]” (alltså fonetiskt för hur telefonen låter).
Tystnad.
-Hallå? hördes någon till slut försiktigt säga.
-Eh... du är inte min bror...
-Nä...
Jag hörde ganska direkt att det var en av de som han bor ihop med som jag visserligen har pratat med en del, men jag kan inte påstå att vi känner varann.
-Jag håller på och gå igenom min nummerpresentatör för att hitta ett nummer.
-Jaha...
-Ja, ehm... ja... jag ska väl inte störa mer då... så hejdå...
-Du störde inte... hej hej...

Hmm... ibland är de där nummerpresentatörerna inte så bra att ha. Jäkla teknik.

IQ-befriade fjortisar och andra knepiga människor

(Skriven 16 jun 2002)

Ringde min käre broder för någon dag sen och pratade om både det ena och det andra, bland annat förtäljde han om en rolig händelse hans kompis var med om.
Hans kompis, vi kan för enkelhetens skull kalla honom Svante eftersom han heter det, sjunger i ett hårdrocksband som för ett tag sen uppträdde på en liten lokal ”festival”. En vän till Svante var där och filmade det hela. När de hade dundrat och brölat klart fortsatte de kvällen med att förtära alkohol. De vinglade ut på stadens gator och killen med kameran gick och filmade.

En liten fjortisbrud, som antagligen var full efter att ha druckit en lättöl, dök plötsligt upp i bild och började prata en massa skit om ingenting:
*fnitter* ”är ni från TV4?” *tihitihi* ”Jag är Pamela Andersson” (mer fnitter och började dra i dragkedjan på sin tröja) ”Men ÅÅÅÅHHHH!!!! Har du en tatueeeeeering!!!!!” pep hon förtjust i äkta fjortisfalsett och pekade på killen med kameran. ”Det är såååå cooooolt med tatueringar!! Du kommer inte från Arvika va? Det kan du ju inte göra för det är inga coola typer som bor här!!!” *mer fjortisfnitter* ”den där kameran var väl inte billig?” fnittrade hon vidare och petade på den.

Så där malde hon på ett tag innan kamerakillen fick nog och sa:”ursäkta att jag är lite oartig, men är du tränad att vara sådär dum eller är det medfött?


Och så till de andra knepiga människorna.
I Linköping finns det en helt psykotisk kassörska som ”rättar till” alla varor. Vi kan ta en chipspåse som exempel. Om den är lite skrynklig så tar hon tag i hörnen och drar för att släta ut den.
Plastpåsar som innehåller frukt o.d. som inte är ihopknytna knyts ihop.
Det spelar absolut ingen som helst roll hur många som står i kö och tittar menande på armbandsur, suckar högt och byter tyngd från det ena benet till det andra för att verkligen markera hur länge de fått vänta för att hon ska få utlopp för sina pedantbehov.
Nänä, hon fortsätter maniskt att pilla ut hörn på påsar och släta ut skrynkligheter.

En kompis till mig har sommarjobb på SKANSKA där hon är delaktig i renoverande av lägenheter. I en av lägenheterna bor en kvinna som är psykiskt sjuk. Hon har bl.a. anklagat dem för att de stulit garn från henne.
När en av cheferna skulle dit i ett ärende kom han inte in i eftersom hon hade haft vänligheten att låsa överlåset. Chefen ringde på varpå hon öppnade brevinkastet och halvskrek:
”ni har stulit mitt garn!!!”
”vi har inte tagit något garn...”
*pang* (ljudet av brevinkast som slängs igen).

För att kunna dra avloppsledningar eller vad det nu var för något måste hål borras mellan lägenheterna. Hon har använt sitt hål till att kasta ner saker till grannen. Det var ju inte riktigt det som var tanken...
Hon brukar också hälla filmjölk på fönstren för att förhindra insyn.
Det kan tilläggas att hon bor på sjunde våningen. Undrar om det här var det första hon tänkte på eller om hon hade en hel lista med idéer att välja mellan innan hon bestämde sig för den här superba metoden?
Jag tror inte att hon mår riktigt som man ska. Men vad vet väl jag.