Dialog + dumkänsla

(Skriven 9 apr 2002)

Pratade i telefon med en kompis tidigare idag. Hon skulle berätta en sak.
Urdrag ur samtalet:(K=kompis, J=jag)
K: jag vet inte vart ska jag börja riktigt...
J: från början?
K: vart är början?
J: i mitten.

------------------------------------

Var duktig och tränade idag. Skulle dra mitt träningskort i spärren, men det funkade inte.
Försökte tre gånger.
Sen svor jag och gick och frågade vad det var för fel

.-Mitt kort funkar inte.
Killen bakom disken tittar på mig och säger:
-Ja, det kan ju bero på att det där är ditt Chalmerskort...
-Eh..... jo... eh... hrm....tack...Gick fort därifrån.

Sura kommentarer

(Skriven 22 mar 2002)

I väntan på jobb slavar nu min käre bror som lärarvikarie på ett mellanstadie. Inte hans högsta dröm precis och ungarna går det inte att få nån ordning på, så han har kläckt ur sig åtminstone två sura saker som jag härmed skall återge:

Häromdan fick han hålla i en musiklektion trots att han inte kan ta en ton och inte kan spela nåt instrument. Detta är då vad han säger:
-ok, jag tycker vi gör så här: jag stör inte er om inte ni stör mig. Ni får göra vad ni vill så sitter jag här och tjänar pengar.
Majoriteten av klassen gick hem.
Fyra stycken var kvar och spelade på nån gitarr.

En unge kom försent till en lektion av den anledningen att han hade varit hos tandläkaren. Han sa att han hade fått en spruta så det var svårt att prata. Då säger brodern:
-Kan du säga vad du fick för något så kan jag ge det till resten av klassen?

En kompis frågade mig om han vill ha kvar jobbet. Ja, man kan ju undra...Inte ens jag skulle säga det där som han sagt (hmm.. tja, man vet ju aldrig), har ju i och för sig sagt både det ena och det andra... men men.. ligger väl i släkten.