(Skriven 3 feb 2002)
....av en ovanligt våldsamt dålig film: Sånger från andra våningen. Sämre film får man leta efter. Så fruktansvärt långsam, konstig och långtråkig. Totalt kanske 30 repliker i hela filmen som de envisades med att upprepa.
"Älskad är den som sätter sig" "min son har skrivit dikter så han blivit snurrig!"
Den har tydligen vunnit fem guldbaggar. Förstår inte.
När filmen efter en hel evighet äntligen var slut kändes det som om jag hade börjat se den igår. Enligt klockan hade det bara gått en timme och trettio minuter. En känsla som kan liknas vid bakfylla inställde sig.
Fast jag kan ju trösta mig med att så här tråkigt kommer jag aldrig någonsin ha i hela mitt liv, eller nåt.Uppgift jag gett mig själv: förtäng.
Måste rengöra min video, den har blivit våldtagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar