Full och sur

(Skriven 11 jun 2002)

Natten till söndagen förra veckan, eller natten innan matchen mot England, alltså den natt mellan lördagen den första juni och söndagen den andra juni (bara för att tydliggöra vilken natt det var, för det spelar visst roll enligt en gnällig person), vaknade jag av att telefonen ringde.
Famlade efter luren och fick ur mig ett nyvaket ”heeej?”

En kompis (K), hävde ur sig ett: ”ööööööööhhhhhhhhh......!!” och lät som om han hade struma. ”Jag väckte dig inte va?”
Jag (J): ”Nädå, inte alls...” (spydigt) ”Så vad har du gjort fram tills nu då?”
K: ”Druckit alkohol”, sa han korthugget med den väldigt mörka och entoniga röst han hade för tillfället och lät lite smått irriterad.

Vad tänkte jag på egentligen? Det var väl klart att HAN blev irriterad och sur när jag frågade vad han gjort när det var HAN som ringde och väckte MIG halvfem på morgonen.
Jag älskar logik.

K: ”A, just det... det var en kille som var redo att snitta mig om jag smekte hans pung. Men det är en lång historia.”
J: ”Jahaaa?? Oooookej...” Tänkte att det var säkrast att inte fråga något överhuvudtaget för han var rätt oberäknelig då.
K: ”Det är så jävla jobbigt nu alltså, jag får bara sova kanske fem timmar för sen ska jag sticka till några och titta på fotboll.”
J: ”Jaha. Usch då”, sa jag apatiskt och helt utan medkänsla.
K: ”Nä, om vi skulle ta och sova vidare...”
J: ”Men du har väl inte sovit än?”
K: ”Aha, ska du vara så här petig hela livet eller?” sa han och lät inte alls glad.
Riktigt sur faktiskt.
Allt vad ironi och sarkasm hette var som bortblåst.
Ungefär här kändes det som att om jag hade varit hos honom just då skulle det inte vara helt osannolikt att jag skulle befinna mig på, tja, kanske åtta olika platser samtidigt.
I svarta sopsäckar.
J: ”Ja, jag hade tänkt det”, svarade jag och nu lät jag kanske inte heller så glad. Fast jag vet inte riktigt. Och inte har jag något pålitligt vittne heller då denne var full och knappt minns att han ringt överhuvudtaget.
Så det står mitt ord mot, ja, mitt.
K: ”Jaha, ja efter att jag lagt på kommer jag aldrig att ringa dig mer.” Han var fortfarande sur, om möjligt ännu surare, och menade verkligen vad han sa.
J: ”Vad BRA, då var det problemet löst.” replikerade jag med ovänlig ton.
K: ”Mmm, hejdå.”
J: ”Gonatt?” försökte jag lite snällt.
K: ”HEJ DÅ.”

*klick*

Hmmm... Undrar varför han är singel?